Sitter här med Kent i lurarna och är otroligt osocial, något som passar mig alldeles utmärkt efter en skitdag som denna. De blir fler och fler och jag funderar allt oftare på om det är värt det, olika svar var gång.
Har hänt lite saker sen sist iaf. Haft inbrott i min bil, jag hade glömt min väska i bilen. Hade inget av värde i väskan mer än mina jobbnycklar, som de snodde tillsammans med ett par vantar och lite godis och tuggummin. De hade tagit sig in genom den ihoptejpade rutan som jag aldrig fixat.
Polisanmälde det och grejer, tänkte inte så mycket mer på det. Kommer ner en måndag och ska åka till jobbet, då är bilen borta... Jag tittar mig förvirrat omkring, men nej, det var här jag parkerade på fredagen. Blir så förbannad och ledsen att jag börjar gråta. Ringer polisen, för andra gången på två veckor, och får anmäla min bil stulen den här gången. Så trött ledsen och förbannad, men har tur att syrran har sin bil inne i stan och kan låna den för att ta mig till jobbet.
Har telefonen på under dagen ifall polisen skulle ringa och meddela att de hittat den. Ett par timmar senare ringer pappa och berättar att han har hittat min bil av en slump.. Han var på väg till ett jobb och ser min bil stå där, låst och allt. Bara några kvarter bortanför mig.. Han har kikat in i den och har sett att de rivit sönder en del. Jag både hoppas och inte att den ska vara helt förstörd.
Polisen som kommer dit tycker det är lustigt att en anhörig har hittat en stulen bil, de hade aldrig varit med om det tidigare. Nåväl, de bogserar den till närmsta verkstad, de tittar på den och konstaterar att det skulle kosta över 20000 att reparera skadorna idioterna har gjort på bilen.
Blev faktiskt skitledsen över att någon tagit sig friheten till att ta någon annans saker, utan att tänka på någon annan. Att stjäla en bil är en rent egoistisk handling i mina ögon.
Åker dit ett par dagar senare och plockar ur bilen, och ser vilka skador de gjort. Det var riktigt amatörmässigt gjort där de förstört rattlås, rivit ut hela underredet, förstört tändningslåset. När de hittade bilen så var hela bilen full i papper också, så de hade gått igenom hela handskfacket.
Meddelade försäkringsbolaget att jag gick med på deras ersättning.
Fick åka med snälla kollegor veckan efter då jag inte hade någon bil. Sen var pappa ute och kollade efter bilar åt mig, jag hade sagt ungefär vad jag ville ha. Han hittade ett annat märke och modell, och den fick det bli. Så sen i början av april är jag stolt ägare till en ny och fin bil. Ofrivilligt, men blev bra i slutändan ändå.
Jag har ingen fritid längre heller känns det som, jag gör inte så mycket annat än att jobbar, jobbar som förskollärare på dagarna och på tisdagar och torsdagar som nanny hos min jobbfamilj.
Jag har kommit igång och tränat också, är iväg två till tre gånger i veckan och det är skönt att få göra nåt för mig själv. Skönt att komma dit och baka fokusera på att prestera för att må bättre och bli sundare.
Ska nog gå och lägga mig och läsa, här hemma har jag inte mycket att hämta i sällskap.
