Jag kunde inte somna igår och låg och funderade på "par-fenomenet".
Så fort någon träffar en flick/pojkvän så slutar man existera som egen person och allt blir istället "VI ska städa, VI ska handla, VI ska promenera" istället för att "JAG går och handlar, eller JAG och ****(valfritt namn) ska städa."
Sen när måste man samexistera med sin partner och sluta vara sin egen person? Det är som om man växer ihop på något vis, blir siamesiska tvillingar som inte kan göra något utan sin tvilling. Man ger väl inte upp hela sitt liv bara för att man träffar någon, eller är det det man ska göra? Jag vet att jag inte kommer göra det igen, en gång aldrig mer. Varför skulle jag ge upp mina vänner bara för att jag träffar en ny människa?
Missförstå mig rätt, självklart ska man umgås med sin partner dygnet runt om man vill det,
men man ska inte sluta existera som egen person...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar