Paus

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera här, men det känns inte som jag har tiden till det.
Lägger ner detta ett tag då skolan, och mitt sociala umgänge tar upp allt för mycket tid.
Återkommer en annan dag!

Ha en underbar April!

Gun Astrid Kristina Johansson

Har varit en psykiskt påfrestande dag idag. Det är nu när jag sitter ner med ett glas vin känner jag hur slut jag egentligen är, både psykiskt och fysiskt. Jag borde väl gå och sova, men jag vet att tårarna kommer då och jag vill gärna undvika det en stund till. När de väl kommer så kommer jag låta dem flöda, men just nu vill jag känna något annat än sorg.

• Jag vet att farmor har det bättre där hon är nu, inga hemska sjukdomar som plågar henne och hon får ro och frid. Hon kan sitta under ett träd eller på sin veranda och läsa en av alla de böcker som hon och jag läste och pratade om. Det var min farmor som lärde mig spela "finns i sjön", det var hon och jag som satt i skuggan under farmor och farfars stora träd och läste harlequinböcker på löpande band i badenbaden stolar och pratade om hur förutsägbara de var, farfar (och alla andra) brukade titta leende på oss om vi satt där och lämnade oss i fred. Eller om farfar var och jobbade så gjorde farmor mat åt honom till han kom hem, och ibland fick jag hjälpa till att rulla köttbullar. Jag brukade ge farmor klädypor när hon skulle hänga tvätt, och jag tyckte det var så kul att få hjälpa henne!


• Alla dagar jag var sjuk som liten och jag fick åka hem till farmor, som skulle vara ledig eller hemma av nån anledning (minns inte varför hon var hemma då), och man fick ligga i soffan framför tvn och hon satte på Söderkåkar när man frågade om de hade den kvar (på vhs på den tiden) och hon suckade och skrattade och förstod inte att jag tyckte den var så bra, sen satt hon där bredvid en i soffan och tittade och skrattade med en. Min farmors kurrande mage, jag kommer aldrig glömma den, och att jag ALLTID frågade om hon var hungrig (vilket hon inte var) och hon skrattade med en och sa "nej inte nu heller".


• Alla de tuloaskarna hon köpte när hon jobbade eftersom hon visste att jag tyckte så mycket om dem (någon som minns tulo förresten? citronpastiller, nästan som emser) för de hade dem i kioskerna på RSÖ, (som det hette då). Det var min farmor som gjorde dom godaste plättarna jag någonsin ätit, ingen kommer någonsin kunna klå dem! Jag vet att min farmor alltid kommer att finnas med mig vart jag än är. Och jag kommer alltid älska henne som människa och som min älskade farmor! Kommer alltid att minns dagarna med farmor med otroligt mycket lycka i mitt hjärta...

Det är förresten det min framtida dotter kommer heta.. Gun Astrid Kristina. Efter det person som betytt mest i mitt liv och som jag haft det starkaste bandet jag minns med.

Begravning

Varit en tung förmiddag för mig idag.
Sa farväl till min älskade farmor som begravdes i Längbro kyrka i förmiddags. Jisses vad tungt det var, även om man förlikat sig lite med tanken på att farmor inte finns så är det på något sätt ändå definitivt när kistan står där med blommor och alla sista hälsningar. Tror jag grät mest i hela kyrkan, och blev ännu lite värre när man såg farfar gråta. Satt och i stort sett hyperventilerade när man fick gå fram och lägga blommor på kistan. Det var fina vita rosor som Hanna hade valt, och jag rörde kistan och tänkte ett tyst "farväl älskade farmor". Jisses vad tårarna flödade.

Är för övrigt sjuk, genomförkyld med feber och hosta, skitkul är det. Var ett tag sen jag var det, så var väl på tiden nu. =P Ligger efter en del i skolan som jag måste ta igen, och har en slutuppgift som jag ska skriva som ska in på tisdag. Har haft noll ork nu när jag varit sjuk, men får sätta fart i morgon och på söndag.

Nu ska jag fortsätta umgås med lilldamen Nea här.