Gun Astrid Kristina Johansson

Har varit en psykiskt påfrestande dag idag. Det är nu när jag sitter ner med ett glas vin känner jag hur slut jag egentligen är, både psykiskt och fysiskt. Jag borde väl gå och sova, men jag vet att tårarna kommer då och jag vill gärna undvika det en stund till. När de väl kommer så kommer jag låta dem flöda, men just nu vill jag känna något annat än sorg.

• Jag vet att farmor har det bättre där hon är nu, inga hemska sjukdomar som plågar henne och hon får ro och frid. Hon kan sitta under ett träd eller på sin veranda och läsa en av alla de böcker som hon och jag läste och pratade om. Det var min farmor som lärde mig spela "finns i sjön", det var hon och jag som satt i skuggan under farmor och farfars stora träd och läste harlequinböcker på löpande band i badenbaden stolar och pratade om hur förutsägbara de var, farfar (och alla andra) brukade titta leende på oss om vi satt där och lämnade oss i fred. Eller om farfar var och jobbade så gjorde farmor mat åt honom till han kom hem, och ibland fick jag hjälpa till att rulla köttbullar. Jag brukade ge farmor klädypor när hon skulle hänga tvätt, och jag tyckte det var så kul att få hjälpa henne!


• Alla dagar jag var sjuk som liten och jag fick åka hem till farmor, som skulle vara ledig eller hemma av nån anledning (minns inte varför hon var hemma då), och man fick ligga i soffan framför tvn och hon satte på Söderkåkar när man frågade om de hade den kvar (på vhs på den tiden) och hon suckade och skrattade och förstod inte att jag tyckte den var så bra, sen satt hon där bredvid en i soffan och tittade och skrattade med en. Min farmors kurrande mage, jag kommer aldrig glömma den, och att jag ALLTID frågade om hon var hungrig (vilket hon inte var) och hon skrattade med en och sa "nej inte nu heller".


• Alla de tuloaskarna hon köpte när hon jobbade eftersom hon visste att jag tyckte så mycket om dem (någon som minns tulo förresten? citronpastiller, nästan som emser) för de hade dem i kioskerna på RSÖ, (som det hette då). Det var min farmor som gjorde dom godaste plättarna jag någonsin ätit, ingen kommer någonsin kunna klå dem! Jag vet att min farmor alltid kommer att finnas med mig vart jag än är. Och jag kommer alltid älska henne som människa och som min älskade farmor! Kommer alltid att minns dagarna med farmor med otroligt mycket lycka i mitt hjärta...

Det är förresten det min framtida dotter kommer heta.. Gun Astrid Kristina. Efter det person som betytt mest i mitt liv och som jag haft det starkaste bandet jag minns med.