Ja, idag ska det handla om mina syskon.
Jag har bara en syster som är 3 år yngre än mig. När vi var mindre försökte vi alltid hålla ihop och lovade att aldrig lämna kvar den andra.
Jag vet att min syster alltid brukade följa mig till bussen när jag var mörkrädd när jag var liten, jag vågade inte gå själv. Så min syster klädde på sig ytterkläder, tog en ficklampa och följde mig ner till vägen. Det är inte så jättelång bit, men det räckte för mig.
Jag har fått berättat för mig att jag körde henne i kärran på min trehjuling, sen tröttnade jag och gick av och cykeln tippade.
Jag kommer ihåg hur de fick tvångsklippa Hannas naglar när hon var liten så hon inte skulle riva mig i ansiktet, hade en del ärr där när jag var liten. Nu har ärren växt bort som tur är. Men jag minns min systers vrålande protester över att få naglarna klippta.
Vi har alltid mer eller mindre kunnat leka tillsammans.
Jag var det där snälla barnet som kom undan med rätt mycket, medan min syster verkligen var en riktig fjortis och bråkstake. Kunde skylla mycket på henne innan mina föräldrar hade den goda smaken att komma på att jag också ställde till med jävelskap.
Under min systers fjortisperiod hade vi inte så mycket att säga varandra. Det har väl inga syskon i den tonårsperioden kan jag tänka. Vi har desto mer att prata om idag som tur är.
Min lillasyster Hanna. Älskar dig syrran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar