Det är nu det börjar kännas, att jag är ensam igen. Att jag är singel efter 3 år. Det är nu tårarna rinner ner för kinderna och jag välkomnar dem, har gått en vecka utan att jag gråtit eller brutit ihop. Jag har bara gått och väntat på det.
5 minuter efter att Lena åkt så kom de. Jag är glad att de kom här hemma och inte någon annanstans.
Jag hoppas att alla mina konstiga tankar och känslor försvinner med dessa tårar, men jag har varit med förr och vet att de inte gör det..
De konstiga tankarna får jag dras med till jag fått dem bekräftade eller dementerade av mig själv eller någon annan. Allt beror helt på vilken av dessa tankar jag väljer.
Jag vet inte riktigt vart jag befinner mig längre. Har åkt till skolan utan motivation hela den här veckan, har dessvärre inte varit så engagerad i någonting.
Inte varit engagerad i skolan, jobbet eller något annat, det enda jag gjort är att gå och lägga mig så pass tidigt att jag inte hinner börja gråta.
Så det var på tiden att de kom..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar