Just nu känner jag mig väldigt rotlös och det är väldigt frustrerande att inte ha någon fast punkt. Känner det fortfarande som att jag ska åka hem till Markbacken vilken dag som helst och mata de gråa katterna. Hoppas det blir bättre när vi väl flyttar in i vår trea, för det här känns inte som mitt hem fastän jag bor här, det känns som jag är inneboende hos Dan eller något.
Den här rotlösheten ger mig ångest, och det är inge kul o ha när man inte äter antidepressiva längre.
Apropå att inte äta antidepressiva, shit vad jag blivit gråtig sen jag slutade med dem, känner betydligt mer utan dem. Låter hur klyschigt som helst, men jag har blivit känsligare än innan! Kan gråta till vad som helst! Men så kan det vara, bara att acceptera, jag vet ju att jag är en känslomänniska av stora mått!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar