Övergivenhet

Känslan av övergivenhet finns där, jag vet inte varför, kanske beror på mörkret och hösten. Kanske beror det på saker runt omkring mig, jag vet inte och vet inte riktigt om jag vill börja grotta i det hela. Det är väl så att vissa saker som hände för längesen sitter i och påverkar de nya sakerna som sker i mitt liv, vissa av de saker som händer är svårt att tolka som något annat än att bli övergiven. Läser in för mycket, men det svider.
Hösten blir för övrigt den första på ca 9-10 år som jag inte äter antidepressiva, får väl se hur det går. Kanske får börja äta dem igen, vem vet, mitt mål är att klara mig utan men måste jag så kommer jag inte kämpa emot.

Fick höra för inte så längesen att en i min närhet tycker jag lider av "duktig-flicka" syndrom, att jag lägger ner för mycket krut på saker, att jag kämpar FÖR mycket. Kan det förklara mina dåliga resultat tro? Eftersom jag ändå pluggade som fan inför denna tenta som var, och ändå glömde en hel del viktiga saker. Jag vet inte, men får försöka stressa mindre inför nästa tenta, för nu vet jag ju ungefär hur den är uppbyggd och vad den går ut på.

Träffade Morris och Sassa idag, saknar mina små kissar. =( De trivs där, men jag vet inte om de mår så bra. Sassa i ena ändan av huset och Morris i andra. Blir ledsen av att tänka på att de inte tyr sig till varandra längre. Jag får försöka njuta av min svarta lilla skönhet som jag har kvar hemma.

Nu är det iaf dags att sova så jag orkar upp och redovisa i morgon.