Deppig

Hösten är en mörk tid för mig, inte bara ljusmässigt talat.
Det är min mest deprimerande årstid, det är mörkt, kallt, trist och tråkigt. Jag blir mer nere, mer deppig, mer ensamvarg och sällskapssjuk på en och samma gång.
I år är det ännu värre (tur att jag inte slutade med tabletterna), jag är arbetslös, har inga pengar att leva på denna månad.
Jag dejtar visserligen en söt, snäll, rar och fin pojke, men det är egentligen inte honom jag vill ha.

Jag vill ha en som, jag tror, inte vill ha mig. Han svarade ingenting på när jag sa, att jag hoppades på saker som inte skulle hända ändå. Han kan ha somnat på den stunden jag var tyst.

Därför ska jag ta modet till mig och berätta idag, om han kommer ut på msn.