Jag känner mig ensam idag, mer ensam än jag gjort på lång tid.
Jag vet inte vad det är som gör det just idag. Kanske att jag sitter just ensam, kanske tanken på att jag snart måste skicka Tofsan till kissehimlen. Jag vill inte skicka henne dit.
Jag sa i lördags att jag håller på och tar ett långsamt farväl av henne, det går inte. Jag tar ett långsamt farväl för min skull, för Bitch skull. För att jag vill ha Tofsan kvar. Men hennes tumörer gör det omöjligt. Jag vill ha henne kvar..!
Det är just ikväll som jag behöver nån som sitter och klappar på mig, som kramar om mig och som säger att allt kommer att ordna sig.
*sitter och deppar resten av kvällen/natten*
(nej, hon ska inte till kissehimlen imorrn eller så, men ganska så väldigt snart)
2 kommentarer:
stackars katt. :(
fr.o.m. idag ska jag försöka skämma bort mina katter så mycket jag kan.
jo, man får passa på! man vet aldrig när dom försvinner.. =(
Skicka en kommentar