Det hände en sak i helgen som fick mig att tänka till.
På väg från krogen ser jag en gammal Mellringestudent, jag känner ju igen de flesta därifrån eftersom de enda jag gjorde på högstadiet var att betrakta folk.
Jag säger till honom att jag vet att han gick på Mellringe, jag säger även hans namn för att bevisa det, han frågar hur jag vet och jag säger att jag också gick där. Han frågar vilken klass jag gick i, så jag räknade upp ett par stycken som hela skolan kände till typ. Efter att jag säger att jag känner igen honom, så får jag till svar; "Men jag känner ju igen dig också"
Det omöjliga med den här ekvationen är att Nej! du kan inte känna igen mig, för jag gick genom högstadiet som en tyst zombie som gömde sig bakom en bok. Hur fan kan han då komma ihåg mig?! Jag gjorde inte intryck på någon, det kan jag nästan lova. Åtminstone inget bestående intryck.
Folk har sagt det förut, några säger att det var jag som alltid satt och läste, dom tror jag på. Men inte när dom säger "ja, men de är ju du" när dom inte har en jävla aning om vem jag är.
Det är inte farligt att inte minnas sådana man gick på samma skola som, jag lovar!
1 kommentar:
det är läskigt att folk faktigsk minns. fast man tror att de inte ska ha en aning. Har varit med om exakt samma sak.
Skicka en kommentar