Idag blev jag tutad på när jag satt och väntade på bussen vid eurostop. Jag kastar upp en arm för vinkning, trots att jag inte såg mer än att det var en mansliknande person i en bil jag inte kände igen. Han lär inte ha känt igen mig heller för jag satt böjd över min mobiltelefon och han såg knappast mitt ansikte.
Så varför kunde jag inte låta bli att vinka? Är jag rädd att uppfattas som otrevlig om det faktiskt var någon jag kände? Armen gick upp på ren reflex, så det sitter visst i ryggmärgen, men det känns konstigt. Spelar det verkligen så stor roll om jag skulle missa att heja på någon som jag faktiskt inte kände igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar