Det är idag 5 år sen attacken mot WTC inträffade, vid den här tiden på dagen var vi fortfarande omedvetna om att saker och ting skulle förändras drastiskt.
Jag minns precis vart jag stod när det andra planet kraschade rätt in i torn nummer 2. Jag stod i ett av skeppen på nedervåningen på transcom, Catta stod och muttrade nåt om att så klantig kan man väl inte vara att man navigerat fel rakt in i tornet, vilka klantskallar. Hon hinner inte fullfölja meningen förrän vi ser på tvn hur det andra planet kraschar in i byggnaden. Först då fattar vi att det är något som är rejält fel.
Jag sov inte hemma den natten, jag plågades av akut dödsångest och jag fick sova hos Tobias. Tobias som satt och höll om mig i hans pappas fåtölj hela eftermiddagen, allt medan vi följde den skrämmande händelseutvecklingen på tv.
Den natten blev vi tillsammans.
Vi skämtade om att vi aldrig skulle glömma våran årsdag eftersom det skulle stå i alla tidningar. Vårt förhållande höll inte ens ett år, men vi kommer alltid minnas det tack vare att dagen då vi blev tillsammans, var dagen då världen fick skåda en terrorattack utan dess like.
Vila i frid alla ni som fick sätta livet till den 11 September 2001.
1 kommentar:
Ja, vila i frid allihopa. Jag satt i Tyskland med ungarna då när det hände. Usch.
Skicka en kommentar