Jag tröttnar fort på saker och ting, det spelar ingen roll om de är promenader, träning eller killar.
Så om något eller någon lyckas fånga mitt intresse under längre tid än en månad så är det bra, när responsen inte kommer så tröttnar jag inte snarare tvärtom. Jag försöker träffas mer, nästan lite stalkervarning på det hela. Men jag hör inte av mig om jag inte får någon respons alls, inte så att jag trakasserar människor mot deras vilja.
Det är så frustrerande när jag äntligen fastnar för något. Men det är ju typiskt mig, jag vill ju alltid ha det jag inte kan få. Iofs så har jag varit fast vid den här personen i flertalet år så, lite kul o jaga, jag skulle säkert bli besviken om han plötsligt gjorde en tvärvändning och sa att det var mig han ville ha. Eller kanske inte besviken, men chockad och jag är inte säker på att jag skulle känna samma sak då.
Men det scenariot behöver jag inte oroa mig för, för det VET jag att det inte kommer hända. Jag är dock glad ändå, vi är ju rätt nära vänner ändå!
Träning har jag alltid tröttnat på efter kanske 6-7 gånger, det enda som jag lyckats fastna vid är väl fotbollen och spinningen. Dock har jag inte varit på spinning sen slutet på januari, men jag vill iväg! Sätta fart snart du och jag Lena?
2 kommentarer:
joo ... spinning var kul, men jag är ju inte världens hålla-igångare heller. Bi får helt enkelt sparka på varandra så det blir av.
Jo, vi får ta mig tusan göra de. Kan ju inte bara sluta, måste ju röra på oss mer än dansandet på krogen.. =P
Skicka en kommentar