Jag är lite kluven till detta. Visst ska dom kolla leg om någon vill tatuera sig, borde vara lag på det eller något.
Men jag tycker samtidigt att han får skylla sig själv. Först NU ångrar han sig, alternativt mamma får reda på det, och då ska det gråtas ut i tidningar och läggas anklagelser på tatuerarstudion som inte kollade leg. Ja, det var säkert jättefel av dem att inte kolla leg.
-När jag väl fick se den blev jag väldigt chockad. Just att den var så stor. Det var inte långt till tårarna, säger mamman. Här kan man ju fråga sig vem som ångrar den mest, mamman eller han som gjorde den?
Den tatuering han har kan ju knappast ta 5 minuter att göra, fascinerande att de hade tid för en 2-4 timmars tatuering på en gång också. Men vissa har väl mindre att göra än andra, vore ju dumt att skicka hem någon så personen får tänka över den ordentligt.
Någon som noterade att han har en liten tatuering på armen också, fick han göra den också när han var 17? Varför var inte mamma lika upprörd över den?
Sluta lägg ansvaret på tatueringsstudion och ta lite ansvar själva, din son/du gjorde en dum grej. Man måste inte gå till tidningen bara för att man ångrar en tatuering. Om alla som ångrade en skulle tidningen säkerligen vara full av bara sådana saker.
Din son är 17 år, inte långt kvar till 18, SÅ stor skillnad är det inte på mognaden då. Låt honom stå sitt kast och sluta anklaga tatueringsstudion bara för att du inte hade långt till tårarna när du såg en tatuering som din son valde att sätta på sin rygg.
Fast jag vet ju hur aftonbladet kan vända och vrida på saker intervjuoffren säger till dem, så man vet ju inte hela historien. Men man kan ju undra, var det mamman som ringde tidningen, eller sonen? Vem är mest missnöjd över tatueringen?
Kom igen när det är något viktigt det handlar om istället....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar