Sen jag var ca 16-17-18 har jag mestadels haft killkompisar. Jag har lärt mig att dom är mer pålitliga än tjejer, som kan vara ena riktiga backstabbing bitches ibland. Självklart finns det undantag (och jag tror jag hittat dom nu), men mer i regel än undantag så är killar bättre vänner än tjejer.
Där finns det inga bråk över en kille, men man kan ändå prata känslor. Där finns ingen rivalitet över nånting, möjligvis över sista ölen/cidern ;) Men ingen backstabbing helt enkelt.
Det brukar vara skönt att få ett manligt perspektiv på det hela, ett kvinnligt har jag ju redan.
Mitt sällskap brukar uppskattas av mina killkompisar också, (tror jag iaf =P) de får ju ett kvinnligt perspektiv på olika situationer. Dessutom är jag inte rädd för att prata snusk, dra grova skämt, hell, jag rapar ju mer än dom ibland!
Blir mer "en i gänget" än "tjejen vi måste vara försiktiga med".
Ibland är det även roligare att gå ut med killar, dom blir inte ledsna om man dissar dom för en kille/tjej/whatever, dom hittar alltid någon dom känner på samma ställe. Någon dom kan hänga med eftersom jag fick ragg.
Sen finns det ju dom som blir kära i en (och vice versa), men är vänskapen tillräckligt bra så tar man sig igenom det.
Killkompisar är det bästa som finns!! (jo, dom tjejer jag har som vänner är också dom bästa som finns)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar