Det är så mycket jag vill säga, men jag vet inte hur jag ska börja? Det är så mycket jag vill göra, men vart ska jag hitta energin?
På väg ner till bilen som står parkerad mitt över gatan hos min syster ser jag en man som röker en bit bort, jag halvspringer till bilen och kastar mig in och låser dörren. Mannen stod kvar på samma plats och undrade säkert vad jag pysslade med. När jag kommer gående in på min gård ser jag någon som går bortåt i mörka kläder och jag snabbar återigen på stegen.
Det är helt sjukt hur några rötägg kan göra att man drar alla, som är ute och går en kväll, över en kam. Helt sjukt att man ska gå och noja och undra om det är en våldtäktsman som går där framme, när det sannolikt inte är det. Det sker fler våldtäkter i hemmen av någon man känner, än överfalls våldtäkter utomhus av en okänd gärningsman. Det är bara det att det får man aldrig läsa om (om inte kvinnan blir mördad osv), det är bara dom brutala utomhus som det skrivs om.
Jag tror personligen att det är fler som skulle hindra en våldtäkt än att utföra en, men ändå släpper inte känslan av att "alla män är våldtäktsmän". Helt sjukt tänkt.
Jag måste lära mig att ändra mina värderingar på den punkten tror jag.
Att gå hem på natten som ensam tjej och vara rädd för att bli våldtagen är inte okej!!
Skriv på denna lista; Stafett Mot Våldtäkt
Till alla snälla, oskyldiga män som jag någon gång dömt som ett hot mot mig när jag gått hem.
Förlåt mig för min trångsynthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar