Svartsjuka och osäkerhet

Grunden till all svartsjuka ligger i osäkerhet, osäkerhet på om han/hon älskar en, osäkerhet på om ens kärlek kommer räcka över den där snyggingen som står och flirtar med ens partner. Men det är nog också rädsla som spelar in, samma sak där, tänk om han/hon inte älskar mig? Rädsla för att bli lämnad ensam.
Är ensamhet så farligt? Eller är man mer kär i kärleken än i personen då? Man ska inte vara rädd för att vara ensam. Ensamhet är en bra sak ibland, rätt sorts ensamhet då såklart. Men mer om det i ett annat inlägg nån gång.

När det gäller otrohet så blir man ju ofta arg på personen som fick partnern att vara otrogen, inte på själva partnern. De verkar ha skapat någon sinnebild om att just deras pojk/flickvän är perfekt och bara har blivit lurad in i någonting som han egentligen inte ville. Där är det återigen det här "VI" tänket som spelar in,
"VI ville inte att han skulle vara otrogen, men det var han ändå. VI ville inte att hon skulle bli förförd, men det blev hon ändå."
Man glömmer då bort att partnern är en egen självständig, tänkande individ som faktist gör saker för att kanske komma bort från eventuella problem. Eller så ville personen helt enkelt bara knulla med någon annan. Mycket möjligt att personen inte tänkte med rätt hjärna under själva otroheten, men man har ändå tagit ett aktivt val och varit med en annan person. Så då är det egentligen fel att bara klandra "den andra mannen/kvinnan", det är snarare partnern man ska vara arg på! Det är han/hon som varit otrogen mot dig och inte den andra personen.


Slutsatsen är väl helt enkelt, lägg ner svartsjukan och osäkerheten, det förstör och förgiftar bara. Lita på att din partner älskar dig så mycken som han/hon säger. Är personen otrogen ändå? Dumpa kräket, då är han/hon inte värd dig och du kan få något mycket bättre.