Bekännelse

Jag vet inte hur jag ska laga mig själv.

Jag tror att det är mitt och T´s förhållande som sabbat min förmåga att vilja ha och klara av ett seriöst förhållande.
Varje gång jag inleder någonting seriöst känner jag hur jag långsamt kvävs av all uppmärksamhet och alla krav jag ständigt måste ge och ta.

Jag och T hade varandras uppmärksamhet 24 timmar om dygnet, varje vecka, nästan varje månad.
Det skrämmer mig idag att nånsin kunna leva så, för sist jag gjorde det gick det åt helvete. Allt kan givetvis inte lastas på mitt förhållande till honom, men jävligt mycket.

Jag gav honom 8-9 månader av mitt liv i tron att vi skulle hålla ihop betydligt längre än så.
Men när det tog slut var vi så respektlösa mot varandra att det var skrämmande, och det har skadat mig värre än vad jag trodde från början. Hur vi behandlade varandra efteråt har satt sina spår. Jag är livrädd att det ska bli så igen, att jag ska bli sårad, så till den milda grad att jag dumpar innan jag blir dumpad. Jag blir inte kär.

Jag har träffat många underbara människor som jag dejtat, men som jag efter ett tag inte vågat känna mer för, utan stängt av känslorna och sagt att det inte funkar. Visst har det inte varit så med alla jag dejtat, men med tillräckligt många för att jag ska anse det vara ett problem.

Jag vet inte hur jag ska göra för att ta mig ur de här, jag har nog inte ens försökt på allvar att göra det. Rädd att jag kan bli kär i någon, för att sedan bli sårad. Jag tycker inte jag förtjänar att bli sårad mer.

Min första pojkvän E sabbade det genom att bli kär i min bästa vän när han och jag var tillsammans, för att sedan bli tillsammans med henne ett par veckor (eller om det var dagar) efter att vi gjorde slut.
M sabbade det genom att bli tillsammans med min syster ett par veckor efter att han dumpat mig.
T sabbade det hela genom att få mig att älska honom, bara för att månader senare göra slut.
Vi sa allmänt att det var ett gemensamt beslut, och på många sätt var det det. Men på många sätt var det inte gemensamt, jag ville ha dig kvar fastän det inte var så bra på slutet. Jag visste dock att det inte skulle funka.

Jag vet helt ärligt talat inte hur jag ska ta mig ur den här onda jävla cirkeln..
Jag vill inte bli så beroende som jag var med T, av T. Jag vill inte sätta mig i en situation där någon blir så beroende av mig som vi var av varandra, tro att vi inte behöver någon annan. Jag vill inte bli beroende av att lära upp någon, jag har lärt upp tillräckligt i min dar.

Jag önskar jag var bättre på relationer, men det är bara att inse att jag inte kommer bli bra på dom innan jag bearbetat "sveken" jag blev utsatt för. Jag trodde jag hade gjort det, men tydligen inte.
Jag måste bara komma på hur jag ska göra, och jag antar att detta är en början...