Jag byter kanal på tvn, trots att jag inte tittar på det som visas. Jag vill slippa tystnaden. Tvn står på rätt ofta hos mig, Skulle någon sätta en pistol mot mitt huvud och tvinga mig välja mellan min mobil och tvn, skulle jag lätt välja tvn. Iaf i vissa lägen. På något sätt är jag beroende av denna tingest som visar rörliga bilder och ljud, vi låg till och med inne och tittade på tv vissa dagar när vi var i Turkiet. När vi inte knullade eller låg på stranden eller vid någon av poolerna.
Riktigt tyst är det dock aldrig i min lägenhet, man hör ljud från människor som inte förstår att deras röster ekar mellan husen och pratar högt. Minns en natt då jag och en pojke (kan det ha varit Tobias?) låg och lyssnade på allt prat och alla skratt som ekade mellan husväggarna. Vi låg och fnissade nyförälskat(?) åt allting som sades.
Man hör motorvägen och dess lastbilar som åker mot okänt mål. Så nära bor jag inte, det är bara väldigt tyst en del nätter. Man hör allt som oftast datorns fläkt surra högre än vad den egentligen ska göra. När ska jag orka fixa den? Kan man ens fixa den?
En vanlig vecka kan man höra en katt jama ut sin frustration över att inte vara med bebisar den här gången heller.
Nu när jag fått jobb och får lön ska hon kastreras.
En del helger kan man höra glada skratt, prat och glas som klingar mot varandra. Dessa är sällsynta helger då vi oftast inte är här och förfestar.
En del lördagnätter/söndagmorgnar kan man höra stön härifrån då jag hittat nåt lämpligt på krogen. Men oftast blir det bortamatcher, så tillfällena här är ibland ganska sällsynta.
Men oftast är det tvn jag hör. Och mina egna tankar som skrivs ner på en datorn till allmän beskådan.
Ibland är det bara skönt att få ur sig allt dravel som ligger i skallen och skvalpar, så har jag känt så länge jag kan minnas, så länge jag har kunnat skriva.
Dock har inte alla mina texter varit såpass kreativa som de är idag, inte lika välutvecklade, inte lika välformulerade. Inte alltid nedskriva heller.
Det som för andra framstår som meningslöst pladder, är för mig alla mina känslor som suttit inuti kroppen och stört och gnagt hål på andra ibland viktigare tankar.
Klockan är mycket och jag svamlar mest i min text just nu, men det är likväl känslor jag får utlopp för. Känslor som jag slipper ligga och fundera på när jag sluter ögonen för att sova. Känslor som annars skulle orsakat många timmars sömnlöshet. Jag har ett sätt att kanalisera dem, och det är så otroligt skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar