Det blev att Helena och jag pratade i ungefär 4 timmar om allt och inget. Det är skönt att ha en vän att kunna prata av sig med, även om man inte har mycket att säga.
Och ja, jag vet att jag lät väldigt martyraktig i mitt förra inlägg, det var inte meningen! Jag unnar Helena allt gott här i världen! Det är hon absolut värd!
Jenny har jag inte träffat sen vi gick ut för en och en halv vecka sen, dags o ses snart igen gumman? Jag kan jämt, bara du hör av dig! Eller så skickar jag ett sms här någon dag! Håll koll på felefånen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar