Ångest och planering

Jag fick en lång kommentar på mitt inlägg om ångest och krav.

Det kan vara så att ni missuppfattat mig, jag känner ångest när jag har krav, vilka krav eller måsten som helst. Jag kan ha lovat att gå och fika med en nära vän men plötsligt känner jag kravet att "ställa upp när jag lovat" och då är det bara för mig att ställa in eller gå dit och "genomlida" det.

Jag får akut dödsångest när jag vaknar på morgonen och inser att jag ska åka och jobba, att jag inte får göra som jag vill. Jag får det även nu när arbetsförmedlingen skickar hotbrev om att dra in a-kassa om jag inte kommer på mötet som är utsatten till två veckor framåt. Jag får det även ett par sekunder på morgonen när jag fortfarande inte insett att jag slipper trashcom..

Kommentatören skriver att det handlar mycket om att man sätter press på sig själv, är det att sätta press på sig att gå till jobbet? Att träffa människor man vill träffa? Att spela fotboll som jag egentligen tycker är kul?
Han skriver vidare;
"Tyvärr tror jag inte man kan ha ett kravlöst liv, men däremot kan man ha ett liv där kraven är någorlunda rimliga och går att hantera så man inte upplever ångest av dem. Vissa saker "måste" man helt enkelt göra och det får man leva med."

Jag tror att man kan ha ett någorlunda kravlöst liv, de är ju jag själv som bestämmer om det är ett krav eller även ett måste att göra vissa saker. Om jag inte känner kravet på mig att jag MÅSTE göra si eller MÅSTE göra så, skulle allt vara mycket enklare.
Jag får ångest av planering, jag lever för dagen. Livet kan inte levas utan viss planering så de är bara att acceptera! Men man kan leva ett liv utan hårda krav på sig, det är du själv som sätter dina krav....



Det kanske bara är planering mer än en dag framåt som ger mig ångest...?