Jag har märkt att ångesten hör ihop med alla krav jag har på mig. Jag kände det när jag fick ett brev idag från arbetsförnedringen om att jag har ett möte 31 maj, direkt högg de till i magen av kravet att om jag inte går så drar dom in a-kassan. Visserligen så får jag tillbaka de när jag anmäler mig på nytt till arbetsförnedringen, men ändå!
Ångesten hör ihop med alla dom krav jag har/får. Jag måste ha ett liv utan krav helt enkelt, inget jobb, inget plugg, inga krav....
1 kommentar:
Klart att ångest hör ihop med att man har krav på sej, jag tror att ångesten kommer av att man är rädd att man inte alltid vill/kan uppfylla alla krav som ställs på en. De krav som man inte kan ta som man vill eller när man själv anser att man har tid är nog jobbigast.
Tyvärr tror jag inte man kan ha ett kravlöst liv, men däremot kan man ha ett liv där kraven är någorlunda rimliga och går att hantera så man inte upplever ångest av dem. Vissa saker "måste" man helt enkelt göra och det får man leva med. Man får ta tag i de krav man själv kan göra något åt, de som man ställer på sig själv t.e.x
Det handlar ofta om att man sätter för mycket press på sig själv också. Att man t.e.x vill uträtta för mycket och sen blir det ingenting istället och sen får man ångest för att man inte gjort någonting. För höga mål helt enkelt. Mycket av ångesten kommer nog beroende på en själv...
Detta jag skrivit nu är helt min egen uppfattning och hur jag har upplevt vissa saker och situationer. Kanske kan vara "intressant" att läsa om inte annat! ;) Kramkram
Skicka en kommentar