Jag vägde mig när jag var hos mamma och pappa idag, jag hade gått ner 1,5 kilo sen i måndags! Och för er som känner mig så VET vi att jag inte behöver gå ner i vikt. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite nöjd över det.
Jag är fullt medveten om att jag inte är i närheten av överviktig (snarare underviktig), och jag bantar inte och går inte på någon diet. Så jag har gått ner 1,5 kilo utan att ha gjort nånting, jag är förvånad och som sagt nöjd. Det syns ju ingen skillnad på mig ändå.
Jag har matstrulat tidigare i mitt liv, det ska erkännas, senast var väl för ett par månader sen nu. Jag har alltid haft matstrulet i bakhuvudet vad som än har hänt i mitt liv, men jag har aldrig kunnat kontrollera det. Ironiskt just med tanke på att matstrulet ALLTID har handlat om att ta kontroll över någonting i mitt liv. Jag har både låtit bli att äta och ätit för mycket, snarare det senare då jag var ute och rörde på mig väldigt mycket så det märktes inget ändå.
De flesta i min närhet har någon gång haft problem med maten, och varför skulle vi inte haft det med dagens kropps- och skönhetsideal? TROTS att vi alla är små och taniga..
Ja herregud så uppfuckad man kan vara egentligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar